Elisabeth är en 25 årig tjej med tre barn varav ett har autism. Hon bloggar välskrivet och tänkvärt på "Livet med pojken i glaskulan (och han syskon)". Många av inläggen handlar på ett eller annat sätt om autism - om olika behandligsmetoder, tankar och känslor kring diagnosen och det faktum att Sverige absolut inte hör till de ledande länderna när det gäller att hjälpa dessa patienter - snarare tvärtom.

Men bloggen innehåller även mycket annat - vardagsreflektioner och tänkvärdheter. Ett inlägg som vi fastnade för är "Spillror från en mammas råd". Elisabeth förlorade sin mamma när hon var gravid med sitt första barn - något som självklart måste vara en stor sorg. När mammans ägodelar skulle delas upp lade Elisabeth beslag på Anna Wahlgrens "Barnaboken". Boken visade sig vara välläst och hade flitigt med anteckningar i marginalerna.

"Jag blev överlycklig. Jag var gravid med mitt första barn, och visste inte ett jota om varken bebisar eller småbarn över huvud taget, jag hade verkligen behövt min mamma som bollplank. Nu fanns hon inte längre, och det enda som fanns kvar av hennes åsikter var dessa anteckningar och understrykningar. Om jag läste dem så kunde jag få veta vad hon tyckte!"

Elisabeth avslutar med några kloka ord:
"Det handlar om att alla ni, som har era mammor kvar i livet och fortfarande har kontakt med dem, ska veta hur mycket jag avundas er. För att ha en mamma med åsikter som inte stämmer överrens med ens egna, som gnetar och tjatar och tränger sig på, är bättre än att inte ha någon alls. Ni bör ta vara på det. Jag gjorde aldrig det. Jag tog alltid mamma för givet, och en dag så fanns hon inte längre. Det finns ingenting som jag har gjort, som jag ångrar mer än det. Man ska alltid visa människorna som man älskar, att man älskar dem, för en dag är det försent. Ingen är odödlig, och helt plötsligt, när man minst anar det, så kommer den bittra verkligheten slå dig i huvudet.

Ta vara på det ni har, för det kommer inte att vara för evigt."