För inte länge sedan deklarerade Tyskungen att bloggen bara varit en form av experiment och att han har för avsikt att lägga ned den 15 mars. Den sista tiden skulle ägnas bland annat åt att i sju punkter berätta hur han gjorde för att uppnå de sju mål han haft med bloggen/experimentet.

Vår första tanke när vi läst inlägget var faktiskt att det hela var en efterhandskonstruktion. Ett sätt att rädda sin heder och sitt skinn när bloggbråken sjunkit för lågt och hela bloggen på något sätt kommit att förknippas med något helt annat än det vi inledningsvis trodde var Tyskungen. En person som skrev med både känsla och intelligens.

Samtidigt kändes "experiment-tanken" absolut inte främmande. På något sätt förklarade den hur det hela kunde spåra ur så radikalt. För även om vi inte känner Klaus så var det svårt att få ihop de två väldigt skilda personligheter som allt mer utkristalliserade sig i hans inlägg. Men man vet ju aldrig - vem som helst kan ju spåra ut...

Sedan hans punktlista kom igång så tror vi nog helt på att det var ett experiment. Nu är den gamle Tyskungen tillbaka. Inläggen är inte de vemodigt vackra berättelserna från hans barndom. Men det som från början fick oss att fastna för Tyskungen finns där ändå. Svårt att sätta fingret på vad. Måhända att vi är naiva och godtrogna - men vi tror faktiskt inte att "experimentet" är en efterhandskonstruktion. Kanske någon detalj av den är det. Kanske punktlistan är något friserad för att passa in i vad han kom att uppnå? Men grundidén är nog äkta.

Och experimentet avslutas nu på ett fulländat sätt. Med intresse följer vi de punkter som Tyskungen dagligen publicerar. Delvis för att det alltid kan finnas något bra tips att snappa upp (även om vissa saker självklart redan är skåpmat för många) men även för att dessa sju punkter knyter ihop allt det som varit under de senaste månaderna. Att läsa dem ger en ytterligare dimension till den läsupplevelse som bloggen Tyskungen sedan i höstas har varit för många.

Och vi blir förvånade över det som Tyskungen skriver om sina besökssiffror. De rasar. Visst - som Tyskungen själv skriver - han har kanske varit lite övertydligt överlägsen i tonen på sistone, men ändå?

Kan det vara så att de flesta anser det hela vara en efterhandskonstruktion? För i så fall kan vi förstå att punkterna är ointressanta. Men för de som, liksom vi, i det stora hela faktiskt tror på det Tyskungen skriver om experimentet så är det ju en väldigt givande läsning. Som ger den saknade pusselbiten  - den röda tråden - pricken över i:et - en liten guldkant -  till projektet Tyskungen.

Eller är det så att många av Tyskungens forna läsare helt enkelt är förbannade och känner sig lurade? Och därför undviker hans blogg. Oavsett om de tror på detta med projektet eller inte. Kanske inte en alltför långsökt tanke...