OnOff och Elgiganten förbered er på en ökad försäljning av tangentbord och laptops under morgondagen!

Idag har varit en av de dagar då det har snyftats framför skärmarna i de svenska blogghemmen. Mascara har runnit. Tangenter har fuktats av salta tårar. Allt på grund av ett blogginlägg. Ett ovanligt bra blogginlägg förvisso. Den ofrivillige(?) pappabloggaren Tyskungen har lämnat nappavvänjning och matlagning därhän - och levererat ett av sina mästerverk.

Det är för inlägg som dessa som han fick den åtråvärda(?) guldstjärnan. Och hyllningarna har inte uteblivit - i kommentar efter kommentar öser hans läsare beröm över honom. Beskriver hur tårarna faller. Och berättar att det är för denna typ av inlägg som de en gång valt att börja läsa just Tyskungens blogg.

Vi tycker lite synd om Tyskungen. Vilken press det måste vara. Att han skriver helt ok även till vardags glöms nästan bort. För alla går och väntar på dessa höjdpunkter. Och vilken svår avvägning - även om han skulle kunna skriva sådana här saker varje dag (vilket vi betvivlar att han kan - ämnena måste ju rimligen tryta då) - så skulle det nog ta udden av allt det vackra. Det skulle bli vardag. Och för sällan...inte bra ur besökssynpunkt.

Tyskungens inlägg som sådant tänker vi inte skriva desto mer om - det förtjänar att läsas. Men faktiskt - så skulle det kunna falla in under "pappabloggandet". Inte i första hand för att det handlar om Tyskungen som pappa, utan om Tyskungens egen pappa. En man med sitt ankare bland vågorna. Poetiskt är bara förnamnet.

Nu har Tyskungen iallafall levererat. Hans pappa fäller nog stolt en liten tår uppe i himlen. Och Tyskungen själv kan känna en period av lugn och frid när de gäller bloggandet. (Vi förutsätter att även han, liksom säkert de flesta bloggare, är en bloggknarkare.)

Och elektronikbranchen, den kan invänta en säkerligen välkommen försäljningstopp. För en sak vet vi - elektronik och saltvatten är ingen bra kombination.