Marcus Birro har sovit borta i natt och längtat efter sin son. I sin blogg förundras han över att det finns pappor som väljer bort den tiden som Marcus själv lever i just nu. Han skriver vackert som alltid - och konstaterar att för honom är det obegripligt.

Som tur är är det nog många av dagens unga pappor som känner som Marcus - även om alla inte sätter lika fina ord på känslorna som han gör. Om man jämför med hur det var för bara 20-30 år sedan så har nog pappornas roll under småbarnsåren ökat rejält? De som väljer bort blir nog färre och färre... Vi hoppas att de snart är ett minne blott.

Att Marcus själv är en engagerad och delaktig pappa är svårt att gå miste om. Den sorgen och längtan som både han och Finnjonna har gått igenom gör nog dessutom dem extra benägna att verkligen njuta av varje sekund. Att ta till vara vardagen. Något vi alla bör tänka på att göra.