Vi lever just nu i en tid då saker som medveten konsumtion, miljö och resurshushållning förespråkas av många. Man ska köpa KRAV-odlat och närproducerat. Elen ska vara miljövänlig. När man handlar kläder ska man välja sådana som man vet har pruducerats under bra förhållanden. Bilarna ska vara miljövänliga och dessutom helst inte användas.

Men många väljer att ta avstånd från allt detta. Ofta med argument som att "det är inte lönt att sortera sopor/handla kravmärkt/ställa bilen till förmån för kollektivtrafiken/osv, för det finns ändå massvis med andra som inte gör det" .

Lady Dahmer har idag skrivit ett inlägg om detta. Om den ilska som de sistnämnda väcker hos henne. "Om alla människor tänkte så, hur skulle världen egentligen se ut? Och varför undervärdera vår makt? Massvis förändringar har skett (mot det bättre) genom att tillräckligt många har engagerat sig. Förändring sker varje dag. Och förändring börjar alltid med dig själv. Genom din egen transformation och sträven mot ett bättre samvete och bättre leverne inspirerar du även andra till förändring. Och de inspirerar och påverkar i sin tur andra. Det blir en spiral av good will. Glädje föder glädje, omtänksamhet föder omtänksamhet. Ta ditt ansvar!" 

Vad tycker ni? Är det allas vårat ansvar att sortera våra sopor och handla KRAV-märkt? Eller är det bara onödigt att lägga tid och pengar på sådant?

Vi är benägna att hålla med Lady Dahmer. Alla kan göra något och även små bäckar kan ha betydelse. Även om den direkta betydelsen kanske inte alla gånger är så stor så kan de val man gör i livet, om inte annat, spridas som en "spiral av good will".

Metoderna för återvinning av de sorterade soporna är inte fulländade. Likaså finns det vissa KRAV-odlade grönsaker som på grund av tillfälliga dispenser inte alltid riktigt uppnår "kraven". Likväl som man kan ha tur då man köper icke-KRAV-odlat och ibland få lika giftfritt som om det hade varit KRAV. Det finns biståndsorganisationer som försnillar insamlade pengar och använder dom till att bygga privata förmögenheter. Och det finns många andra saker som inte är fulländade och perfekta. Men ska detta få bli ett skäl till att helt låta bli? Det tycker inte vi. Inte heller faller vi för argumentet att insatserna saknar betydelse då så många andra ändå struntar i att göra så.

Däremot är det självklart inte ok att pengar hamnar i fel ficka eller att sorterade sopor blandas i en enda stor hög. Men lösningen på dessa problem är ju knappast att helt sluta upp med att ge bistånd eller att strunta i sopsortering?

Vi själva försöker att dra vårt lilla strå till stacken - utifrån de förutsättningar vi har. Vi kan inte köpa kravodlade paprikor istället för vanliga då de kravodlade kostar 25 kr styck, men däremot fixar vi att betala 2 kr extra per kilot för att få kravodlade bananer. För att inte tala om alla de livsmedel som faktiskt kostar lika mycket oavsett om de är kravodlade eller ej. Vi försöker välja närproducerat då det går och vi sorterar de flesta soporna. Vi är lyckliga och tacksamma för våra barn - som dessutom är friska. Vi sänder då och då en tanke - och en slant - till andra barn som inte har mat på bordet så som våra har. Eller till forskning som kan hjälpa de som har drabbats av det värsta - allvarligt sjuka barn. Vi köper däremot kläder utan att veta så mycket om varifrån de kommer eller vem som gjort dem. Vi åker ofta bil istället för kollektivt. Vi skulle kunna göra mycket mer än vad vi gör - men gör iallfall något (och försöker hela tiden öka det vi gör). Och det är bättre än ingenting. Oavsett hur liten och obetydlig man anser sin insats vara så är den alltid bättre än ingenting. Så gör någonting - utifrån just era egna förutsättningar.