"Hellre bak-Bree än slamp-Samantha" skriver Blondinbella, och menar att det är ute att vara singel och inne att vara sambo. Tack vare Desperate Housewives.

"Desperate housewives har gjort äppelpajer, perfekta hem och parmiddagar i 20 årsåldern coolt igen och det är jag glad för. För jag tror inte att en livsstil som handlar om krogen, sex och bakfylla gör en lycklig. Det är inte hållbart."

Det verkar som att Blondinbella missat något viktigt i de båda serierna. Medans SATC (som inte existerade större delen av 90-talet) handlar om fyra karriärkvinnor som står på egna ben - så handlar DHW om en perfekt hemmafru, en lyxhustru, en flerbarnsmamma som försöker vara superkvinna och både jobba och samtidigt ha en karriär, men inte får det att funka på grund av familjen, och så en ensamstående mamma som visserligen har ett jobb men inte verkar jobba särskilt mycket utan lever ett ganska avslappnat liv utan ekonomiska bekymmer, tack vare sin exman. Alla kvinnorna i DHW lever på sina män. SATC-kvinnorna klarar sig själva.

Man behöver inte dra saker till sin spets. Både kvinnorna i SATC och DHW lever i en fantasivärld som är långt ifrån verkligheten. Det kan vara alldeles superhärligt att vara sambo, och det kan vara precis lika underbart att leva ett singelliv. Sambo betyder inte att man blir en äppelpajsbakande hemmafru, och bara för att man är singel är man inte på krogen och dricker sig full hela tiden.

Sen är kvinnorna i båda serierna närmare 40 och till och med över 40 år. Kan man inte som 18-åring hitta förebilder i serier som Gossip Girl eller O.C eller One Tree Hill? ;-)