Låt aldrig livet vänta
Hos Vimmelmamman läser vi idag om ännu en mamma som lider av cancer. Som till skillnad från Vimmelmamman har fått väldigt tråkiga besked nyligen.
Vi lider med Sabina, som hon heter. Och precis som Vimmelmamman så hoppas vi att mirakel ska ske. Men det känns som att vi saknar ord. Hur mycket vi än tror att vi förstår hur hon har det just nu - så är vi nog väldigt långt från sanningen. Inte ens Vimmelmamman, som har sin egen sjukdom att brottas med, kan föreställa sig vad Sabina går igenom. Så hur skulle vi kunna? Och vad kan vi skriva? Så vi väljer att sluta här - med några ord från Sabinas egen blogg:
Sluta aldrig hoppas
Sluta aldrig be
Sluta aldrig drömma
Under kan ju ske.
så tråkigt :(
det gör ont i hjärtat när jag läser sådana bloggar :(
det gör ont i hjärtat när jag läser sådana bloggar :(
fantastiskt modigt att orka skriva för alla att läsa...
Jag är ödmjuk inför sådan livskunskap
:( <3
Jag tillhör en av dem som följer Sabinas kamp och lider med henne. Nej, jag kan inte ens komma i närheten av hur hon har det men jag kan föreställa mig. Själv har jag också förlorat en dotter i bröstcancer och varit med henne de år hon kämpade mot sin cancer, tyvärr förlorade hon den kampen, men jag kan försäkra hon tappade aldrig hoppet och jag hoppades också in i det sista. Jag fick vara med henne hela denna tid intill de sista andetaget och kan än idag inte förstå att det hänt. Det har gått 5 år den 6 maj sedan jag miste min dotter och det är fortfarande mycket svårt att tränga bort allt hon fick gå igenom.
Sabina är en fajter jag hoppas och ber att hon skall få flera år till. Som anhörig är det bara att hjälplös se på men försöka göra allt i sin makt för att underlätta och hjälpa, finnas där hela tiden.
Jag har också lagt in en länk till hennes sida.
Birgitta, Carolas mamma
