Blondinbella berättar idag hela historien om hur hon och Storstadspojken träffades. Det verkar inte ha sagt klick på en gång - även om åtminstone hon blev intresserad under kvällen.

Blondinbella verkar riktigt kär när hon berättar om sin sambo - och det låter som att de har ett bra förhållande. Men vi kan inte låta bli att lägga märke till att hon lider av samma "göra om"-sjuka som både en och annan tjej (och kille) lidit av före henne.

Det Blondinbella blev kär i den där första kvällen var nämligen Storstadspojkens norrländska dialekt. Och det vet vi ju hur det sen gick med gillandet av norrländsk dialekt - eller för den delen norrländska attriibut överhuvudtaget...

Är det inte konstigt att det blir så? Att det man från början älskar mest hos en annan person efter ett tag blir det man ogillar mest?