De senaste dagarna har det dimpt ner mail med funderingar kring vår dåliga uppdatering - läsare som undrar varför det är så tyst här numera.

För tyst är det. Vi kan inte annat än hålla med. Det som har hänt är att sommaren har kommit på riktigt. Många av de bloggar vi skriver om är tystare än vanligt, vilket gör att det finns mindre att skriva om. Och främst - vi har väldigt fullt upp med att njuta av vår korta svenska sommar. Resor och annat gör att den här bloggen tyvärr kommer att gå på halvfart de närmaste veckorna. Självklart kommer vi att uppdatera - men inte lika ofta som ni är vana vid. Så fortsätt gärna kika in hos oss, men bli inte arga om det inte finns flera nya inlägg varje dag. ;)

I augusti hörs vi igen på riktigt. Fram till dess hoppas vi att både ni och vi får en riktigt bra sommar!

Libby som driver bloggen 50-talsjakten har just 50-talet som sin stora passion. Även om man inte delar den passionen så är det här ändå en härlig blogg att klicka sig runt i. Här finns mängder med bilder från loppisar och antikaffärer med alla sorters tidstypiska föremål. Hon visar också upp en hel del gamla reklamskyltar och annonser, och de är helsköna att kolla in. Det är en ambitiös blogg som säkert kan få många fler intresserade av 50-talet, när solen alltid sken bakom nystrukna gardiner...

Mimmi bjöd sina gäster på jordgubbsparfait med smak av fläder och honung på midsommar. Nu är ju i och för sig midsommar förbi, men vist finns det väl fler tillfällen isommar för en sån dessert?

Kenza

Armbanden är en lätt kedja med tre berlocker, en pusselbit, ett hjärta och Kenzas specialdesignade hope berlock med texten: Hope, Hope, Hope. Bracy by Kenza.

"Spaghetti och köttfärs hos Annika". Köttfärsen är i grytan, det ser vi. Men nog är han väl ändå lite i biffigaste laget för att vara spaghetti? 

Foki tipsar om tre väldigt udda restauranger. Ingen av oss känner överhuvudtaget något sug efter "det flygande bordet" men undervattensrestaurangen skulle vi gärna testa. Riktigt häftig.

Vi gissar att priserna på dessa restauranger (iallafall vissa av dem) också är ganska häftiga tyvärr. Men drömma kan man ju alltid.

"Staten behöver spara 170 miljarder kronor de närmaste tre åren. Det är pengar det med.. Slaktkniven är slipad och skriken från vårdsektorn, grundskolor, högskolor som ska läggas ned o.sv. hörs högt och tydligt. Jag bekymrar mig naturligtvis för mina barns framtid: vilken kvalitet kommer utbildningen att hålla? Kan vi hålla oss lika friska som nu är det väl ok men om inte? Och de som inte har sån tur att vara friska, vad med dem? Hur många kommer att dö och få ett sämre liv för att De Rika Männen sög blodet ur Island och vi blir sittande med skalet?

Vi som familj sjunker sakta i skuldträsket och inget kommer att göras för att underlätta. Regeringen säger bara "betala så länge ni kan och så får vi se om vi kan hjälpa när ni drunknar i era skulder". Det enda befolkningen erbjuds är att skaffa ett längre rep att hänga sig i."

Patrik Appelquist ligger bakom bloggen och tillika den ideella föreningen Hundratusen och ett år, som startades för att skapa en bättre tillvaro för gatubarn i Latinamerika. När 100.000 kr är insamlade så packar han sin väska och beger sig till Latinamerika för att arbeta ett år som volontär där borta.

"Vi ska bevisa att bloggandet kan resultera i något positivt och osjälviskt. Skänk en gåva, få din länk eller företagsnamn på föreningens sida och känn att du har gjort något bra för någon annan."

Den som vill bidra med en slant till projektet, stor eller liten, kan göra det via bankgiro, payson eller sms, och den som vill kan även bli medlem i föreningen.

Ett berömvärt initiativ som förtjänar all uppmärksamhet det kan få. Det är härligt med människor som engagerar sig och försöker göra världen lite bättre.

"Bruce Sringsteen har väl äntligen lämnat Sverige nu... eller? Men man blir inte av med åbäket i alla fall tydligen. Vid fotbollsplanen där jag bor stog en stereo mitt i gruset med tillhörande jättehögtalare och bara pumpade "Summer of 69". var kom den i från?? Blir smått galen på den där lille mannen..."

Vi har tidigare skrivit om den gripande bloggen Honungspojken.

Bloggen handlar till stor del om känslor men idag ger Honungspojkens mamma ett handfast tips till alla andra som befinner sig i situationer liknande hennes. Till de som har trötta ryggar av att ständigt lyfta och bära en lealös kropp. Till de som har ryggar som värker av kärlek.

Honungspojkens mammas tips är denna länk. En länk fylld med tips på hur man på bästa sätt kan bära barn och ungdomar med fuktionshinder.

Alla kan vi göra något för att öka takten på den sociala integrationen.